• Dela sidan:
  • Facebook
  • Twitter

Landskapens uppgifter, tjänster och beslutsfattande

Det här är bra att veta om landskapens uppgifter, beslutsfattande och tjänster.

I det här avsnittet går vi igenom vad de nya landskapen gör och hur beslutsprocessen går till i landskapet. Dessa har definierats i regeringens propositioner. Riksdagen behandlar för tillfället lagarna och beslutar om dem på hösten 2018. Reformerna avses träda i kraft 1.1.2021.

Vad är landskaps- och vårdreformen? (pdf)

Klicka på rubriken:

Läs mer om landskaps- och vårdreformen: mittlandskap.fi (för medborgare) och regionreformen.fi (för lagberedare och experter)

1. VAD ÄR LANDSKAPS- OCH VÅRDREFORMEN?

Syftet med landskaps- och vårdreformen är att stärka de offentliga tjänsterna genom att låta landskapen ordna dem från och med 1 januari 2021. Lagar relaterade till reformen behandlas för närvarande i riksdagen. Riksdagen bestämmer om reformens framskridande på hösten 2018.

Genom reformen vill man förbättra tjänsternas kvalitet och tillgänglighet i hela Finland, dämpa kostnadsökningarna och förenkla den offentliga förvaltningen. Ansvaret för att ordna tjänsterna övergår från nästan 400 ansvariga myndigheter till 18 självstyrande landskap. De nya landskapen utformas utifrån nuvarande landskapsindelning, men de ansvarar för andra uppgifter än de nuvarande landskapen.

Således föreslås att Finlands offentliga förvaltning anordnas i tre nivåer: statsförvaltning, landskapsförvaltning och kommunalförvaltning.

Enligt lagpropositionerna är landskapen sammanhållna, dvs. ansvarar för följande från och med 1 januari 2021: 

  • social- och hälsovård
  • uppgifter som främjar sysselsättning och näringsliv
  • räddningsväsendet
  • miljö- och hälsoskydd
  • tillsyn över detaljhandel med och servering av alkohol
  • landskapsplanläggning
  • vissa trafik-, miljö- och naturresursuppgifter
  • främjande av landskapets identitet och kultur
  • övriga regionala tjänster som enligt lag ska ordnas av landskapen.

Landskapens samtliga uppgifter: http://alueuudistus.fi/sv/landskapets-uppgifter

Den största förändringen vid reformen är att ansvaret för de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna överförs från kommunerna till landskapen. Landskapens verksamhet och finansiering består främst av social- och hälsovårdstjänster. Cirka 225 000 medarbetare inom den offentliga sektorn övergår till landskapen, varav 220 000 arbetar inom social- och hälsovården.

Andra uppgifter överförs till landskapen från närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna och regionförvaltningsverket, landskapsförbunden samt andra samkommuner och kommuner.

Dessutom ska det inrättas en ny tillstånds- och tillsynsmyndighet (Luova) den 1 januari 2021 som får uppgifter från flera inrättningar och ämbetsverk. Läs mer: http://alueuudistus.fi/sv/statens-tillstands-och-tillsynsmyndighet

Samarbetet mellan landskapen, kommunerna och organisationerna av största vikt

Efter reformen får kommunerna inte längre producera social- och hälsovårdstjänster. Kommunerna producerar inte heller tillväxttjänster (sysselsättnings- och näringslivstjänster) förutom i huvudstadsregionen. Kommunerna ansvarar fortfarande för bland annat småbarnspedagogik, utbildning, planläggning samt för att främja invånarnas hälsa och välfärd och förebyggande rusmedelsarbete.

Ett nära samarbete mellan landskap, kommuner och organisationer verksamma i dessa är viktigt även i fortsättningen. I de nya landskapen kan organisationerna vara allmännyttiga aktörer, tjänsteproducenter eller både och.

Till exempel räddningsväsendet är dagligen delaktigt i räddningsverksamhet runt om i Finland och volontärernas roll som koordineras av organisationer vid storolyckor, och beredskap inför dessa, är oersättlig. Organisationerna har dessutom goda förutsättningar att agera producenter med kundsedel eller genom social- och hälsovårdstjänster med personlig budget.

Läs mer om landskapens och organisationernas samarbete (på finska): https://alueuudistus.fi/jarjestot

Läs mer om främjande av hälsa och välfärd: https://alueuudistus.fi/sv/framjande-av-valfard

2. VARFÖR GÖRS LANDSKAPS- OCH VÅRDREFORMEN?

Reformen behövs för att människor inte får offentliga social- och hälsovårdstjänster på lika villkor. Det finns stora skillnader i tjänsternas tillgänglighet, kvalitet och kostnader mellan kommuner och regioner. Målet är också att skapa en enhetligare regionförvaltning som erbjuder människor många tjänster.

Varför kan vi inte fortsätta som vi har gjort hittills?

Finländarna åldras och vårdbehovet ökar (antalet invånare som har fyllt 75 år har ökat med cirka 60 procent på 13 år). Det finns färre invånare i arbetsför ålder. Det här sambandet inbringar mindre skatteintäkter för varje år. Redan i dagsläget ökar staten sin skuldsättning för att kunna finansiera tjänsterna. Inte ens den nuvarande servicenivån kan bevaras utan förnyelser av verksamhetssätt.

Med landskaps- och vårdreformen vill man erbjuda tjänster på mer lika villkor, minska skillnader i välfärd och hälsa och dämpa kostnadsökningarna.

Kostnaderna kommer inte att skäras ned, men ökningen måste bromsas. Tanken är att fylla hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin, dvs. försöka minska kommande generationers skuldbörda. Enligt planerna ska cirka 3 miljarder euro av regeringens sparmål på 10 miljarder euro uppnås genom landskaps- och vårdsreformen fram till 2029. En förutsättning för detta är att kostnaderna i fortsättningen ökar med endast 0,9 procent per år. Nu ökar de med 2,4 procent per år. Landskapen har budgetbegränsning och kan inte öka sina inkomster genom att höja skatterna eftersom verksamheten är statligt finansierad.

De bästa verksamhetsmodellerna och digitaliseringens möjligheter

Kostnadsökningarna kan dämpas genom att utnyttja digitaliseringens och teknikens möjligheter i landskapen på ett effektivt och systematiskt sätt. Kunderna behöver förbättrade digitala tjänster som gör ärendehanteringen och vardagen flexibel.

Med digitala tjänster som uppfyller kundernas behov kan vi minska efterfrågan på tjänsterna. För att följa och upprätthålla den egna hälsan och välfärden erbjuds nya digitala verktyg (till exempel webbtjänsterna omaolo.fi, omakanta.fi och terveyskyla.fi samt personlig mätutrustning).

Förutsättningen för fungerande tjänster är att kundens uppgifter skickas säkert och i rätt tid mellan olika aktörer. I inledningsskedet kräver digitaliseringen investeringar, men på sikt ger den besparingar. Staten stödjer uppbyggnad av interoperabla informationssystem.

I dagsläget varierar servicenivån och tjänsternas tillgänglighet mellan kommunerna och god praxis sprider sig inte i hela landet. Landskapet är en stor aktör som har större möjlighet att säkerställa att de effektivaste verksamhetsmodellerna tas i bruk i alla tjänster.

Verksamhetens produktivitet och effektivitet kan förbättras enbart genom att utveckla kundorienterade tjänstehelheter och vårdplaner. Till exempel sysselsättningstjänster och social- och vårdtjänster kan samordnas ännu noggrannare, och således främjas arbetssökandes arbetsförmåga och sysselsättning. Social- och hälsovårdstjänster ska betona förebyggande åtgärder och öppna tjänster samt minska den kostsamma institutionsvården.

Genom att öka valfriheten försöker vi uppnå snabbare tillgänglighet till vård. Fastän detta ökar kostnaderna för primärvård kan det på sikt minska behovet av kostsam specialsjukvård. Även konkurrensen mellan producenterna skapar en möjlighet att effektivisera verksamheten och tillhandahålla högkvalitativa tjänster.

Hur genomförs reformen i praktiken?

  • Lagstiftningen skapar förutsättningar för landskaps- och vårdreformen. I reformen ingår över tio nya lagar. De viktigaste är landskapslagen, lagen om landskapens finansiering, social- och hälsovårdens organiseringslag, valfrihetslagen, lagen om tillväxttjänst och räddningslagen. Samtidigt förnyas lagarna relaterade till beskattning och kommunernas statsandelar, och ett hundratal andra lagar ändras. Viktiga lagar
  • Landskaps- och vårdreformen bereds i otaliga beredningsgrupper under ledning av finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet. Vid förberedelserna av reformen deltar även bland annat arbets- och näringsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet, inrikesministeriet samt undervisnings- och kulturministeriet och representanter för otaliga intressenter. Beredningsgrupper
  • Reformen implementeras i kommande landskap. Kommunerna och kommungrupperna har samlat ihop regionala beredningsgrupper och anställt ansvariga för den temporära förvaltningen. Staten har beviljat regionerna finansiering för olika försöksprojekt där man bland annat förnyar tjänster för barnfamiljer, äldre och partiellt arbetsföra, och provar bredare valfrihet. De bästa verksamhetsmodellerna tillämpas i hela landet. Landskapens beredningsorganisationer
  • Tillsyn av social- och hälsovårdstjänster. Social- och hälsovårdstjänsterna som anordnas av landskapen kontrolleras förutom av landskapen av en ny statlig tillstånds- och tillsynsmyndighet (Luova). Tillstånds- och tillsynsmyndigheten skulle även ansvara för kontrollen av anordnande och produktion av räddningsväsendet samt lagenligheten i landskapens beredskap.  Läs mer om tillsynen: https://alueuudistus.fi/sv/tillsyn och http://alueuudistus.fi/sv/statens-tillstands-och-tillsynsmyndighet

3. VEM BESTÄMMER I LANDSKAPEN OCH KRING VAD?

För att demokratin ska tryggas leds landskapen av landskapsfullmäktige som utses genom val. Enligt propositionen till landskapslag har alla landskap ett eget landskapsfullmäktige som ansvarar för landskapets verksamhet och ekonomi, och utövar landskapets högsta beslutsmakt.  Fullmäktigeledamöter och suppleanter väljs i landskapsvalet vart fjärde år.

Landskapsfullmäktiges uppgifter regleras i den landskapslag som riksdagen för närvarande behandlar.

Landskapsfullmäktige, landskapsregeringen och landskapsdirektören representerar landskapsanordnaren. Deras uppgift är att leda landskapet som helhet i enlighet med hela folkets intressen.

Fullmäktige följer upp om invånarna får de tjänster de behöver på lika villkor och om verksamheten är ekonomisk.
Landskapsfullmäktige beslutar även om markanvändning, trafikinfrastruktur och andra strukturella frågor i regionen.

Landskapsfullmäktiges uppgifter:

  • tillsätta landskapsfullmäktige och andra organ samt välja landskapsdirektör. Den tillsatta landskapsfullmäktige leder landskapets verksamhet, förvaltning och ekonomi. Landskapsdirektören lyder under landskapsfullmäktige och leder förvaltningen, den ekonomiska förvaltningen och annan verksamhet.
  • bland annat fatta beslut om landskapsstrategin, landskapets förvaltningsstadga samt landskapets budgetanslag och ekonomiska plan
  • fatta beslut om ägarstyrningsprinciper och koncernanvisningar
  • fatta beslut om ramarna för affärsverkets verksamhet (målsättningar, bindande inkomst- och utgiftsposter, investeringsplan, fastställa bokslut, ansvarsfrihet o. dyl. lagstiftade frågor)
  • fatta beslut om landskapens samarbetsavtal
  • fatta beslut om invånarnas sätt att delta och påverka.

Fullmäktige som väljs i det första landskapsvalet fattar viktiga beslut om till exempel landskapets ledningssystem, organ och ledande tjänstemän.

LANDSKAPSVAL

  • Den exakta tidpunkten för första landskapsvalet framgår när riksdagen har beslutat om lagstiftningen kring landskaps- och vårdreformen. Landskapsvalet regleras i vallagen.
  • I framtiden hålls landskapsvalet i april i samband med kommunalvalet.
  • Varje landskap är en valkrets i valet. Som ny valmyndighet inrättas landskapsvalnämnder.
  • Landskapsvalet är direkt, hemligt och proportionellt. Alla röstberättigade har lika rösträtt.
  • Landskapets invånarantal inverkar på antalet ledamöter på så sätt att det finns minst 59 ledamöter i de mindre landskapen och minst 99 i de större. Landskapsfullmäktige kan dock själv fatta beslut om ett större antal ledamöter.
  • Gränsen för valfinansiering är dock enligt propositionen densamma i landskapsvalet som vid riksdagsvalet. En kandidat i landskapsvalet får ta emot maximalt 6 000 euro av samma finansiär.

4. HUR KAN LANDSKAPEN FÖRBÄTTRA INVÅNARNAS DELTAGANDE?

I landskaps- och vårdreformen förstärks invånarnas möjlighet att påverka sin boendemiljö och beslutsfattandet.

Lagstiftningen som rör landskapen utgår ifrån att invånarna ska höras vid beslut som påverkar deras liv och vardagsmiljö. Möjligheterna att delta och påverka måste vara mångsidiga och effektiva. Dessa kan innefatta diskussionsmöten, invånarråd, digitala metoder och möjlighet att vara med och planera landskapets strategi och ekonomi osv.

Invånarna kan kandidera och rösta i landskapsvalet. De har dessutom rösträtt vid eventuella folkomröstningar på landskapsnivå. Invånare i alla åldrar i landskapet kan även komma med direkta initiativ gällande landskapets verksamhet.

Landskapsstyrelsen måste tillsätta ett ungdomsfullmäktige eller motsvarande påverkansgrupp för unga, landskapets äldreråd och råd för personer med funktionsnedsättning. Dessa är den representerade gruppens samrådskanaler.

I tvåspråkiga landskap (Mellersta Österbotten, Kymmenedalen, Österbotten, Nyland och Egentliga Finland) ska landskapsstyrelsen tillsätta ett samrådsorgan för språkminoriteten. I Lappland tillsätts ett samrådsorgan på samiska.

Kundernas delaktighet i social- och hälsovårdstjänster

Landskap och kommuner måste samarbeta för att förbättra kundernas delaktighet i social- och vårdtjänster. Kundernas delaktighet och samhörighet ska stärkas redan när tjänsterna planeras genom att hänvisa till kamratstödsverksamhet och erbjuda social rehabilitering och ledd gruppverksamhet i landskapen och kommunerna.

Organisationerna är en viktig resurs. Till exempel är det svårt att påverka ensamhet via myndigheter. Stödpersonerna inom organisationerna och volontärarbete rekommenderas i landskapens tjänstehelheter.

En del av kunderna kan inte ta sig till tjänsterna. Den uppsökande verksamheten bör utökas och identifiera kunder i utkanten av eller utanför tjänsterna. Förebyggande av marginalisering ökar välbefinnandet och tryggheten för alla.

Hur bygger man upp en inkluderande verksamhetskultur?


Landskapen kan hämta stöd i verksamhetsmodellen för kundernas delaktighet. I verksamhetsmodellen får man tips på hur kunderna kan bli jämbördiga partner vid planering, utveckling, produktion och bedömning av social- och hälsovårdstjänster. Modellen har tagits fram genom försöksverksamhet i landskapen.

Verksamhetsmodell för engagemang (på finska): alueuudistus.fi/osallistuminen/sote
Läs mer om engagemanget (på finska): alueuudistus.fi/osallistuminen-ja-vaikuttaminen

5. HUR FINANSIERAS LANDSKAPENS VERKSAMHET?

Landskapet är främst statligt finansierat. Landskapet har inte beskattningsrätt. Lagstiftningen ålägger landskapet att budgetera sina utgifter utifrån tillgänglig finansiering.

Enligt landskapens lagproposition för finansiering är landskapens verksamhet statligt finansierad med skattemedel och staten styr landskapens hushållning. Eftersom landskapen saknar beskattningsrätt är deras inkomstkällor statlig finansiering, kund- och användaravgifter samt försäljningsinkomster.

Universell finansiering

Enligt finansieringslagpropositionen beviljar staten landskapen så kallad universell finansiering. Det innebär att landskapsfullmäktige enligt lagstiftningen självständigt beslutar hur pengarna används. Fullmäktige övervakar att landskapets verksamhet är ekonomisk och kostnadseffektiv.

Skillnaderna mellan landskapen i servicebehov och förhållanden för anordnande beaktas i den statliga finansieringen. Även landskapens eventuella lagstadgade ändringar beaktas i den statliga finansieringen. På så vis säkerställs att varje landskap har tillräckliga förutsättningar att ordna service för sina invånare.

Separat finansiering

Utöver universell finansiering riktas även separat finansiering för specifika uppgifter inom landskapen. Separat finansiering omfattar bland annat vittsyftande investeringar, de medel som används för utbetalning av jordbruksstöd, de unionsmedel och nationella medel som är kopplade till EU:s fonder samt pengar avsedda för bastrafikledshållningen.

Vid behov kan man bevilja landskapet kortsiktigt lån eller statsborgen, statsunderstöd samt prövningsbaserad tilläggsfinansiering för att åtgärda likviditetsproblem.

Koefficient för främjande av hälsa och välfärd

Landskapens och kommunernas statsandelar påverkas i fortsättningen även av hur åtgärderna främjar invånarnas välfärd och hälsa. Koefficienten är cirka en procent (170 milj. euro) av landskapens finansiering. Den tillämpas för första gången som grund för landskapens finansiering år 2023.

Styrning av landskapsekonomi
Landskapet ska i all sin verksamhet sträva efter effektiv resursanvändning. De största utgifterna i landskapets ekonomi är social- och hälsovårdstjänster. I samband med reformen skapas en styrningsmodell för landskapsekonomin som ska dämpa ökningen av social- och hälsovårdsutgifter och andra kostnader i landskapet. Det innebär att staten årligen följer verkställande av tjänsterna och kostnaderna i landskapet.

Läs mer om landskapens finansiering och egendomsarrangemang: http://alueuudistus.fi/sv/finansieringsreformen/linjedragningar

6. HUR PÅVERKAR REFORMEN PERSONALEN?

Cirka 225 000 medarbetare inom kommuner, samkommuner och statens regionförvaltning övergår till landskapen. De övergår som gamla medarbetare.

I samband med landskaps- och vårdreformen övergår cirka 220 000 medarbetare från kommunerna och samkommunerna till landskapen i enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse. Dessutom övergår cirka 5 000 medarbetare från statens regionförvaltning.

Reformen utgår från att personalen övergår till den nya organisationen som så kallade gamla medarbetare. De rättigheter och skyldigheter relaterade till arbets- eller tjänsteförhållandet som är giltiga vid övergången bibehålls. Visstidsanställda övergår tills anställningen är slut. De rättigheter och skyldigheter relaterade till arbets- eller tjänsteförhållandet som gäller vid övergången fortsätter att gälla hos den nya arbetsgivaren.

Enligt förslaget ska personalövergångar vid bolagisering av bolag grundade till och med den 31 december 2021 betraktas som överlåtelse av rörelse. Bestämmelsen tryggar personalens ställning och ger i praktiken en övergångsperiod för bolagiseringen.

I samband med reformen harmoniseras medarbetarnas löner landskapsvis. Just nu kan kostnaderna för löneharmonisering inte bedömas exakt eftersom personalen som övergår inte kan kartläggas först när lagarna har trätt i kraft. Harmoniseringskravet rör inte personalen som övergår till bolagen.

Tanken är att tillämpningen av den kommunala lagstiftningen för anställningar (AKTA) ska utökas till att omfatta landskapen. Förpliktelsen att sörja för att bevara tilläggspensionsskyddet i samband med bolagisering regleras i införandelagen för landskaps- och vårdreformen.

Kommunarbetsgivarna är landskapens arbetsgivarrepresentant och dess namn ändras till Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT. Landskapen får en ställning i det nya KT som motsvarar personalantalet och den ekonomiska vikten.

Dessutom ingår landskapen i Keva. Även landskapens bolag kan gå med i Keva. Keva sörjer för personalens pensionsskydd i landskapen.

Medarbetarnas medelålder inom den offentliga sektorn är hög, och fram till 2026 går ungefär en tredjedel av den nuvarande social- och hälsovårdspersonalen i pension.  Det är viktigt att det tillkommer ny yrkesutbildad personal varje år och att invandrarna sysselsätts.

Läs mer om personalens ställning: http://alueuudistus.fi/sv/personal

Frågor och svar om pensionen (på finska): http://alueuudistus.fi/soteuudistus/elakkeet/kysymyksia-ja-vastauksia

KT:s ändringsstöd: https://www.kt.fi/sv/forandringsstod

Primärvårdspersonal till privat arbetsgivare

En större andel av offentligt finansierade social- och hälsovårdstjänster och därmed en del av personalen övergår troligen till privata företag under kommande år, när kunden fritt får välja social- och hälsocentral och tandklinik. De största övergångarna lär ske inom primärvården, som har cirka 45 000 medarbetare. Även de privata producenternas roll stärks inom tillväxttjänster.

Dessutom arbetar 15 000 medarbetare inom kommunens stödtjänster, varav en del får arbetsgivare inom den privata sektorn.

Utgångspunkten för omorganiseringen är att man ska minimera förflyttningen av personal mellan olika orter.

Arbetssätten förändras

En ny servicestruktur, nya verksamhetssätt och ändringar till följd av digitalisering kräver ny kompetens av personalen. Landskaps- och vårdreformen erbjuder personalen en möjlighet att utveckla sin egen kompetens och sakkunskap.

Digitaliseringen och hälsotekniken formar såväl social- och hälsovården som andra branscher. Man vill dämpa ökningen av kostnader särskilt genom att utnyttja teknik. Trots det förblir behovet av mänsklig arbetskraft inom social- och hälsovården betydande även i fortsättningen.

Personalens kompetens bör riktas ännu noggrannare, oberoende av arbetsgivare, för att slippa överlappningar och öka arbetets produktivitet.

Digitala tjänster, rörligt arbete och tjänster i hemmet blir allt vanligare inom social- och hälsovårdstjänster. De bästa verksamhetsmodellerna måste implementeras överallt oberoende av arbetsgivare. Verksamhetens produktivitet och effektivitet kan förbättras enbart genom att utveckla kundorienterade, smidiga vårdplaner.

Landskapen bör utveckla sömlösa modeller för hur socialvården ska utgöra en tjänstehelhet med hälsotjänster, hur arbetet med socialtjänster och specialiserad sjukvård fördelas i social- och hälsocentraler, hur sektorsövergripande team sätts ihop åt kunden och hur kundernas servicehandledning och rådgivning hanteras när producenterna är såväl offentliga, privata som organisationer.

Lyckade reformer förbättrar engagemang och välbefinnande på arbetsplatsen.

Undersökningar visar att personalen engagerar sig om de har möjlighet att påverka sitt arbete, till exempel arbetstider och arbetsuppgifter, samt om arbetsgemenskapen och organiseringen av arbetet är fungerande. Av dessa anledningar bör man satsa på välmående i arbetet och bra ledarskap ännu mer systematiskt även inom den offentliga sektorn.

7. PLANERAD TIDSPLAN

Riksdagen fattar beslut om lagstiftningen kring landskaps- och vårdreformen på hösten 2018. Den exakta tidpunkten för landskapsvalet framgår efter det. I dagsläget är målsättningen att valet ska anordnas i maj 2019 och landskapets förtroendevalda tillträder i augusti 2019. Ansvaret för att ordna sektorövergripande tjänster övergår till landskapen i början av 2021.

Landskapslagen, lagen om landskapens finansiering, lagen om ordnande av social- och hälsovården, valfrihetslagen, lagen om ordnande av räddningsväsendet, lagen om tillväxttjänster och andra lagar relaterade till reformen behandlas i riksdagen på hösten 2018.

Planerad tidsplan

8. VAD GÖR LANDSKAPEN OCH HUR FÖRNYAS TJÄNSTERNA?

8.1. LANDSKAPET SOM ANORDNARE

I landskaps- och vårdreformen skiljer man på ordnande och produktion av tjänster. Nedan beskrivs landskapets uppgifter som anordnare.

Numera anordnas och produceras många tjänster av kommunerna. I fortsättningen kan kommunerna inte ordna eller producera social- och hälsovårdstjänster eller tjänster inom räddningsväsendet. Kommunerna producerar inte heller tillväxttjänster, förutom i huvudstadsregionen.

Utgångspunkten för reformen är att de nya landskapen är organisatörerna. Tjänster som produceras av landskapet själv delas upp i affärsverk och bolag. Anordnaren och producenten har separat ledning.

Landskapet som anordnare leder landskapet som helhet, ansvarar för finansiering av verksamheten och övervakar verksamheten ändamålsenligt. Producenterna tillhandahåller tjänsterna i enlighet med de villkor som landskapet har fastställt.

Vad är ordnande och produktion?

Anordnaren av tjänsten har ett helhetsansvar för produktion och finansiering av tjänsterna. Anordnaren fastställer var tjänsterna finns och hur finansieringen inriktas regionalt för olika tjänster och till tjänsteproducenter. Enligt den nya social- och hälsovårdsmodellen produceras inte tjänsterna av anordnaren, dvs. landskapet.

Tjänsteproduktion innebär att tjänsteproducenten och dess personal tillhandahåller de konkreta tjänsterna. Tjänsteproducenten ansvarar för att kunderna får lagstadgade tjänster på det sätt som anordnaren har fastställt. Tjänsteproducenten kan förutom sin egen personal använda underleverantörer för att producera tjänster.

Uppgifter enligt landskapslagen

Riksdagen behandlar för närvarande den landskapslag som innehåller landskapets uppgifter som anordnare. Landskapet sköter lagstadgade uppgifter bland annat inom följande uppgiftsområden:

  • social- och hälsovård
  • expertstöd till kommunerna för att främja hälsa och välfärd
  • räddningsväsendet
  • miljö- och hälsoskydd
  • tillsyn över detaljhandel med och servering av alkohol
  • jordbruk och utveckling av landsbygden, fiskerinäring och vattenverksamhet, ordnandet av avbytarservice för lantbruksföretagare
  • utveckling och finansiering av näringsliv och innovationsmiljöer i regionen
  • tillväxttjänster och främjande av integration
  • prognostisering av regionala utbildningsbehov
  • landskapsplanering och landskapsplanläggning
  • främjande av skydd av naturens mångfald och skötsel av kulturmiljön
  • trafiksystemets funktion och regional väghållning
  • främjande av landskapsidentitet och kultur
  • miljösektorn
  • sammanjämkning av landskapsberedskap och regional beredskap
  • regionala frågor om romer
  • landskapet har även andra särskilt föreskrivna uppgifter.

Ordnande av social- och hälsovårdstjänster

Just nu behandlar riksdagen social- och hälsovårdens organiseringslag som reglerar tillgången till landskapets tjänster. Social- och hälsovårdstjänsternas innehåll bestäms även i fortsättningen enligt speciallagar som gäller tjänsterna. Dessa är bland annat socialvårdslagen, handikappservicelagen, hälso- och sjukvårdslagen, mentalvårdslagen och andra lagar som rör tjänster. Utifrån dessa ska tjänsternas innehåll, omfattning och kvalitet anpassas efter kundens behov.

Landskapets uppgift som anordnare av social- och hälsovårdstjänster är:

  • Servicelöfte och servicestrategi Servicelöftet är landskapets viljeyttring till invånarna om hur landskapet förverkligar de social- och hälsovårdstjänster som de ansvarar för i enlighet med invånarnas behov och synpunkter. Landskapets servicelöfte ingår i servicestrategin som landskapsfullmäktige beslutar om.
  • Produktionen av tjänster kan samlas ihop till större helheter med en eller flera landskap när deras tillgänglighet och säkerställande av kvalitet förutsätter specialkompetens eller dyra investeringar. Detta är tillåtet också när ett ändamålsenligt, kostnadsnyttoeffektivt och effektivt tillhandahållande av tjänsterna kräver det.
  • För samarbetet mellan landskapen finns det fem samarbetsområden. Social- och hälsovårdstjänster som ingår i samarbetsområdet samordnas med samarbetsavtal. Samarbetsavtalet innefattar ett investeringsprogram som statsrådet godkänner.
  • Social- och hälsovårdstjänsterna ska främja tillgänglighet.
  • Social- och hälsovården ska anordnas på både finska och svenska om det i ett landskap finns kommuner med olika språk eller åtminstone en tvåspråkig kommun.
  • Landskapet ska följa upp invånarnas hälsa och välfärd, kvaliteten på och effekten av den social- och hälsovård som anordnas, kostnader, produktivitet och hur det har gått att samordna kundernas tjänster.
  • Landskapet ska främja invånarnas deltagande och möjligheter att påverka.
  • Landskapet ska ställa upp mål och åtgärder för främjande av hälsa och välfärd.
  • Landskapet ska säkerställa social- och hälsovårdstjänsternas integrering, dvs. samordning. Skyldigheten rör såväl tjänster för kundgrupper som enskilda kunder.
  • På kundgruppsnivå är det landskapet som fastställer tjänstehelheter och servicekedjor. Alla producenter ska följa dessa. Tjänstehelheterna och -kedjorna styr innehållet och förverkligandet av den enskilde kundens kundplan.
  • Landskapet har omfattande ansvar för att samordna tjänster för kundgrupper som behöver det och identifiera kunder.
  • Landskapet ansvarar för att bedöma den enskilde kundens servicebehov och vid behov utarbeta en kundplan.
  • Landskapet svarar för informationsspridningen mellan olika producenter.
  • Landskapet sörjer för att informera om kundens rättigheter och förmåner och ge rådgivning relaterad till tjänsteanvändning.
  • Landskapet är personuppgiftsansvarig för kund- och patientuppgifter.

8.2. SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSTJÄNSTER

Ansvaret för att anordna offentliga social- och hälsovårdstjänster är tänkt att övergå från kommunerna och samkommunerna till 18 landskap den 1 januari 2021. Riksdagen beslutar kring lagar relaterade till social- och hälsovårdsreformen på hösten 2018.

I den nya vårdmodellen leder landskapet som anordnare regionala social- och hälsovårdstjänster som helhet. Landskapsfullmäktige beslutar om servicenätverkets omfattning och finansieringens inriktning mot tjänster i servicestrategin. Fullmäktige följer årligen om invånarna får de tjänster de behöver på lika villkor och om verksamheten är ekonomisk.

Lagstiftningen upprättar vissa ramvillkor för hur tjänsterna måste vara. Fullmäktige har betydande inflytande över hur mycket landskapet satsar till exempel på förebyggande tjänster, digitala och rörliga tjänster, tjänster för barnfamiljer, äldre och personer med funktionsnedsättning, mentalvårds- och missbrukartjänster samt i vilken omfattning kundsedlarna används inom landskapet och kraven på tjänsteproducenter.

Landskapsfullmäktige beslutar i sista hand om att de bästa och effektivaste verksamhetssätten tillämpas i landskapstjänster som är till fördel för hela landskapet.

Fullmäktige följer också befolkningens hälsa och välfärd, tjänsternas kvalitet och effekt samt hur det har gått att samordna kundernas tjänster.

Betydelsen av att leda med information ökar

För att målsättningarna för vårdtjänsterna ska uppfyllas vid planering och beslutsfattande ska man hitta lösningar som grundar sig på information.

Landskapet behöver information för att kunna planera och leda sin verksamhet. Tjänsteproducenterna ska ge landskapet information om bl.a. kundantal, väntetider och kostnader. Även kunderna behöver information om social- och hälsovårdstjänsternas kvalitet och väntetider för att kunna välja. Läs mer om att leda med information: https://alueuudistus.fi/sv/informationsledning

Även tillsynsmyndigheterna behöver information av de nya landskapen. Social- och hälsovårdstjänsterna som anordnas av landskapen kontrolleras förutom av landskapen av en ny statlig tillstånds- och tillsynsmyndighet (Luova) http://alueuudistus.fi/sv/statens-tillstands-och-tillsynsmyndighet
Läs mer om tillsynen: https://alueuudistus.fi/sv/tillsyn

Landskapet fastställer och samordnar tjänstehelheter

I den nuvarande social- och hälsovården har tjänsterna samlats i samma produktionsorganisation, dvs. kommun eller samkommun. Kommuner och samkommuner kompletterar sina tjänster genom att köpa in en del av tjänsterna av privata producenter och organisationer. Inom socialvården köps många boende- och institutionstjänster redan nu.

När den huvudsakliga producenten är en kommun eller samkommun brukar organisationen fastställa tjänstehelheterna. Den här serviceproduktionen möjliggör inte omfattande flexibel och kundspecifik anpassning och kundens möjlighet att välja är begränsad.

Kommuner och samkommuner varken anordnar eller tillhandahåller tjänster i den nya social- och hälsovårdsmodellen. Landskapet anordnar social- och hälsovårdstjänster och kan producera tjänster själv eller i samarbete med andra landskap eller köpa in dem som tjänst av andra tjänsteproducenter enligt avtal.

En annan nyhet är att social- och hälsovårdstjänster främst produceras så att kunden väljer önskad serviceleverantör i enlighet med valfrihetslagen. Producenten kan vara offentlig eller privat. Kunden kan påverka så att denne får en lämplig tjänsteproducent.

Det innebär att social- och hälsovårdstjänster produceras offentligt, privat eller av organisationer. Då bör man samordna eller integrera tjänster på nya sätt. Landskapet ska fastställa kundcentrerade tjänstehelheter för olika befolkningsgrupper samt viktiga vård- och serviceplaner för kunder.

Alla tjänsteproducenter förbinder sig till att följa tjänstehelheter och servicekedjor som landskapet har fastställt. På så sätt samordnas landskapets affärsverk och de andra producenternas social- och hälsovårdstjänster och kunden får tjänsten i rätt tid.

Social- och hälsocentralerna tillhandahåller hälsotjänster och social rådgivning. Valfrihetspropositionen innefattar alternativa metoder att införa andra social- och hälsovårdstjänster parallellt med tjänsterna på social- och hälsocentralerna. Landskapen kan anpassa sätten i tjänsterna efter eget gottfinnande. Till exempel mental- och missbrukarvårdstjänster kan införas på social- och hälsocentraler på flera olika sätt.

Läs mer:
Integrering av social- och hälsovårdstjänster: http://alueuudistus.fi/sv/integration
Samordning av mental- och missbrukarvårdstjänster: https://alueuudistus.fi/sv/mentalvards-och-missbrukartjanster
Nätverk för barn- och familjetjänster: https://alueuudistus.fi/sv/tjansterna-for-barn-och-familjer
Tjänstehelhet för äldre: http://alueuudistus.fi/sv/reform-av-tjansterna-for-aldre-och-narstaendevardare

I en kundcentrerad modell samlas tjänsterna kring kunden

Ur den enskilde kundens perspektiv innebär kundcentrering till exempel att kunden får tillgång till tjänsterna med en kontakt.

Tjänsterna samlas ihop för kunden efter dennes behov. Kundens livssituation beaktas som en helhet och denne får vid behov individanpassade tjänster. Kunden kan välja var han eller hon vill skaffa tjänster. Det förutsätter dock att det finns ett serviceutbud i regionen. Kunden kan välja tjänsteenhet och verksamhetsställe för landskapets tjänster.

Om kunden inte behöver social- och hälsovårdstjänster kan han eller hon bli hänvisad till hälsocoaching, kamratstöd inom organisationer eller kommunens kultur- och motionsintressen.

Närtjänsterna bevaras och de digitala tjänsterna utökas

Landskapsfullmäktige beslutar om omfattningen på landskapets servicenätverk. Servicenätverk och närtjänster innefattar inte bara verksamhetsställen. En del social- och hälsovårdstjänster produceras i digitalt eller rörligt format, eller i hemmet. Tjänster som utförs i hemmet kan till exempel vara hemvård, familjearbete eller barnskydd. Som mobila tjänster kan man till exempel tillhandahålla tandvård eller vaccinationer.

Fungerande digitala tjänster underlättar människors vardag och minskar resor. I fortsättningen blir distansmottagning allt vanligare och gynnar särskilt människor som bor i glesbygden, rörelsehindrade och personer som arbetar, vilka kan ha lättare att boka in ett distansmöte.

Landskapet kan vid behov producera tjänster i samarbete med andra landskap. Tjänster som kräver särskilt kunnande kan vara koncentrerade eller samlade till vissa orter. Till exempel kan vissa tjänster för personer med funktionsnedsättning som kräver särskilt kunnande och en del av barnskyddets tjänster koncentreras. Även då bör kunden få dessa tjänster i första hand i sin egen livsmiljö.

Arbetsfördelningen på sjukhusen har också förnyats. I framtiden får man enbart den allra mest krävande vården på sjukhus med full jour. På det sättet säkerställs vård med hög kvalitet och kompetens.

Läs mer om förnyelsen av sjukhusnätverket som trädde i kraft i början av 2018. http://alueuudistus.fi/sv/sjukhusnatverket-och-samjouren

Brådskande vård ändras inte

Rätten att söka brådskande vård oberoende av hemkommun eller bostadsort ändras inte. Vid nödsituationer kan man ringa 112 eller åka till närmaste akutmottagning.

Landskapets affärsverk och serviceenheter

Landskapets affärsverk för social- och hälsovård anordnar socialtjänster och majoriteten av tjänsterna inom den specialiserade sjukvården. Affärsverket ägs av landskapet och en del av landskapets myndighetsorganisationer. Affärsverket har en egen ledning och budget.

Om en kund behöver tjänster i större utsträckning eller om tjänsten kräver ett myndighetsbeslut hänvisas kunden från social- och hälsocentralen till landskapets affärsverk. Landskapets affärsverks enhet kan vara t.ex. en enhet med tjänster för äldre eller personer med funktionsnedsättning. Serviceenheten kan ha flera regionala verksamhetsställen. Till exempel sjukhus, socialcentraler och mödrarådgivningar är verksamhetsställen.

Kunden behöver inte veta vad ett affärsverk är. Kunden använder sig av landskapets tjänster, till exempel rådgivningen, socialcentralen eller sjukhuset.

Kunden kan direkt kontakta önskat verksamhetsställe inom landskapets affärsverk, till exempel rådgivningen. Med undantag för sjukhusvård som inte är brådskande. För det krävs en remiss från läkaren precis som nu.

Kunden kan få överenskomna tjänster direkt från landskapets tjänster. Alternativt kan kunden få en kundsedel eller personlig budget för att skaffa de tjänster som behövs. Det förutsätter att det finns privata tjänsteproducenter inom regionen.

Landskapet ska säkerställa tillräcklig tillgång på tjänster i alla situationer. Landskapets affärsverk producerar alla de tjänster som hör till social- och hälsocentralerna och mun- och tandvården, om sådana inte annars finns att tillgå. En sådan situation kan uppstå t.ex. om inga privata social- och hälsocentraler och tandkliniker etablerar sig i glesbefolkade områden.

Skolhälsovård och andra gradens studerandehälsovård samt relaterad tandvård är landskapens ansvar. Eleverna och studerandena har ingen möjlighet att välja tjänsteproducent i fråga om denna vård. Kommunernas uppgift är att anordna elevvårdens psykolog- och kuratorstjänster.

Framöver ansvarar FPA för ordnande av högskolestuderandes hälsovårdstjänster och SHVS för att producera dem. Eleverna och studerandena har dock samma valfrihet i alla andra tjänster inom landskapet, på samma sätt som alla andra invånare.

Läs mer om landskapets affärsverk: http://alueuudistus.fi/sv/producenter-av-tjanster/affarsverk
Läs mer om socialtjänster: http://alueuudistus.fi/sv/socialservice

Mental- och missbrukarvårdstjänster

Mental- och missbrukarvårdstjänster gäller för en stor del av befolkningen direkt eller via den närmaste kretsen. Mentalvård och missbrukarvård är en viktig del av de framtida social- och hälsocentralernas tjänster och tjänster som ingår i landskapets affärsverk.

I samband med hälsoreformen har landskapen möjlighet att bygga upp smidiga tjänstehelheter för de kundgrupper som beslutsfattarna inom landskapet prioriterar i servicestrategin.

Valfrihetspropositionen innefattar alternativa metoder för att införa andra social- och hälsovårdstjänster parallellt med tjänsterna på social- och hälsocentralerna. Dessa metoder kan anpassas efter olika tjänster, till exempel mentalvårds- och missbrukartjänster:

  • Landskapet kan i anslutning till social- och hälsocentralerna erbjuda de specialiserade sjukvårdstjänster som landskapet producerar. Då kan landskapets psykiatriska sjukskötare och konsulterande psykiater ta hand om kunden i samarbete med en läkare på social- och hälsocentralen.
  • Ett annat alternativ är att landskapet beslutar att psykiatriska tjänster ska höra till social- och hälsocentralernas eget tjänsteutbud. Då kan social- och hälsocentralen ha en egen psykiater eller psykiatrisk sjukskötare som tillhandahåller vården under ledning av landskapets psykiater.
  • Landskapet kan också besluta att använda kundsedlar inom mentalvårds- och missbrukartjänsterna. Kundsedlarna kan användas för t.ex. korttidsterapi eller tjänster som ges av en psykiatrisk hembesöksgrupp.  Landskapets specialiserade sjukvård kan i sin tur tillhandahålla till exempel elektroniska egenvårdsprogram, webbpsykoterapi och förankrade tjänster.

Det viktiga är att anordna vården så att kunden får de tjänster hon eller han behöver i rätt tid och slipper onödig separat ärendehantering. Detta mål stöds också av den totalreform av lagstiftningen om mental- och missbrukarvårdstjänsterna som sänds på remiss i vår.

Tanken är att testa rehabiliterande psykoterapi och krävande medicinsk rehabilitering som ersätts av FPA i pilotprojekt i landskapen. För dessa bereds en försökslag.

Läs mer om samordning av mental- och missbrukarvårdstjänster: https://alueuudistus.fi/sv/mentalvards-och-missbrukartjanster

Rehabilitering

Social- och hälsovårdsreformen innefattar utveckling av tjänstehelheter för rehabilitering. Genom att stödja funktions- och arbetsförmågan stärks invånarnas välmående. De klarar sig i vardagen, kan bo hemma, delta i studier och arbetsliv och i olika organisationers verksamhet.

Landskapet ansvarar för att det finns en verksamhetsplan för rehabilitering i regionen och servicehandledning för kunder som behöver flera tjänster.

Rehabiliteringen ska bygga på en allmän verksamhetsmodell med lika principer för alla kunder och olika ålderskategorier. Verksamhetsmodellen innefattar behovsidentifiering, utvärdering av funktionsförmåga, arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov, rehabiliteringsplanering, beslut om tjänsterna, implementering, åtgärder i rehabiliteringskundens närmiljö, uppföljning och utvärdering samt därav följande anpassningar. Rehabiliteringsåtgärderna antecknas i kundplanen.

Rehabiliteringskommittén rekommenderade i sin rapport att landskapet ska införa en ansvarsorienterad modell för kundhandledning (case management) för att hantera kunder med behov av många olika tjänster. Vid behov utser man en kontaktperson som ansvarar för samordningen av alla rehabiliteringsinsatser för en kund.

Genom att erbjuda invånarna ändamålsenliga, fungerande och kostnadseffektiva rehabiliteringstjänster har landskapet möjlighet att minska utgifterna för krävande social- och hälsovårdstjänster. Genom att stödja arbetsförmågan förebygger man invånarnas arbetsoförmåga, höjer sysselsättningsgraden, ökar skatteintäkterna och stärker därmed landskapets ekonomi.

Ansvaret för att anordna hälsovårdens medicinska rehabilitering och socialvårdens sociala rehabilitering ska övergå från kommuner och samkommuner till landskap i början av 2020.

Läs mer:
Kommittén för reform av rehabiliteringens förslag till reformering av rehabiliteringssystemet (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2017:41) http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-3891-5

Tjänster för personer med funktionsnedsättning

Social- och hälsovårdsreformen stärker självbestämmanderätten för personer med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning kan i högre grad välja varifrån de skaffar sina social- och hälsovårdstjänster.

Ansvaret för att organisera tjänster för personer med funktionsnedsättning övergår till landskapen i samband med social- och hälsovårdsreformen. Landskapet och landskapets affärsverk är skyldiga att ge handledning och rådgivning till kunder vid valet av lösningar.

En person med funktionsnedsättning som behöver flera olika tjänster kan få kundsedlar eller en personlig budget av landskapets affärsverk. Innehållet i dessa fastställs i kundplanen och beror av vilka tjänster personen behöver. Kundsedlarna fungerar på specifika tjänster, till exempel hemvård eller fysioterapi.

Personliga budgetar berättigar till de tjänster som har antecknats i beslutet och kundplanen och som kunden har lagstadgad rätt till. Personen med funktionsnedsättning planerar vid behov tillsammans med sina anhöriga det detaljerade innehållet i tjänsterna med den personliga budgeten och väljer tjänsteproducenter. Den personliga budgeten kan användas till bostadstjänster och dagverksamhet.

Kunden står själv för kostnaden för sådana tjänster som inte tillhandahålls som offentliga tjänster eller som han eller hon inte har lagstadgad rätt till.

Dessutom införs en ny handikappservicelag som ersätter den nuvarande lagen om stöd på grund av handikapp och lagen angående omsorger om utvecklingsstörda. Avsikten är att lagen träder i kraft 2020. Utgångspunkten för reformen är att stärka delaktigheten och jämlikheten samt säkerställa tillräckliga och högkvalitativa tjänster även i framtiden.

Läs mer om tjänster för personer med funktionsnedsättning och stödåtgärder: http://stm.fi/sv/handikapptjanster-och-stodformer
Och rehabilitering: http://stm.fi/sv/rehabilitering

a. PÅ VILKET SÄTT UTÖKAS KUNDENS VALFRIHET?

Med social- och hälsovårdsreformen stärker man kundens rätt att själv välja varifrån han eller hon får social- och hälsovårdstjänster. Större valfrihet stärker självbestämmanderätten.

Till exempel äldre och personer med funktionsnedsättning har större möjlighet att påverka sina tjänster. Målsättningen är också att personer som behöver många tjänster, till exempel pensionärer och barn, får tillgång till tjänsterna snabbare än tidigare med flera valmöjligheter.

Framöver kan landskapens affärsverk och bolag, privata företag och organisationer och stiftelser i tredje sektorn tillhandahålla offentligt finansierade social- och hälsovårdstjänster.

I praktiken innebär större valfrihet att kunden kan välja:

  • landskap där han eller hon utför ärenden samt tjänsteenhet och verksamhetsställe för landskapets affärsverk
  • social- och hälsocentral och tandklinik, antingen offentlig eller privat
  • tjänsteproducent med kundsedel
  • tjänsteproducenter för personlig budget
  • tjänsteproducent inom hälsovård i ett annat EU-land (lag om gränsöverskridande hälsovård).

Om kunden inte vill välja själv, anvisar landskapet en tjänsteproducent, liksom en social- och hälsocentral. Kunden kan även välja en tjänst inom landskapet och behöver alltså inte använda sig av en kundsedel eller personlig budget.

Inom barnskydd, tvångsvård samt skol- och studerandehälsovården på andra stadiet råder ingen valfrihet.

Vanliga frågor om valfrihet: http://alueuudistus.fi/sv/vanliga-fragor/valfrihet

Kundexempel på valfrihet: http://alueuudistus.fi/sv/kundexempel

Tidsplan

Propositionen för att utöka kundens valfrihet behandlas för närvarande av riksdagen.

Riksdagen fattar beslut om ärendet hösten 2018.  Enligt lagpropositionen utökas valfriheten i faser med 2021. För regioner som deltar i pilotprojektet utökas valfriheten tidigare om social- och hälsovårdsreformen framskrider enligt tidsplanen i lagpropositionen. En mer detaljerad tidsplan fastställs när riksdagen har behandlat klart propositionen.

Social- och hälsocentral

Social- och hälsocentralerna påbörjar sin verksamhet enligt den nya modellen 1 januari 2023.

I de regioner som deltar i pilotprojektet för social- och hälsocentraler kunde valfriheten utökas redan från och med 2019 och genom en separat ansökan av landskapen åren 2021-2022. Genom separat ansökan kan inledandet också senareläggas till och med den 1 januari 2024.

Enligt lagpropositionen väljer invånarna social- och hälsocentral och tandklinik. Tjänsteproducenten ska ha ett avtal med landskapet och uppfylla de lagstadgade villkoren och de villkor som landskapet har fastställt. Dessa villkor kan röra till exempel ett tjänsteutbud, verksamhetens kvalitet och producentens säkerhetsmekanism.

I praktiken innebär det att man registrerar sig som kund vid valfri social- och hälsocentral. Valet görs elektroniskt på webben eller skriftligen. Man kan börja registrera sig som kund på social- och hälsocentralerna senast från och med oktober 2023.

Kunden får grundläggande hälsovårdstjänster och socialvårdsrådgivning på valfri social- och hälsocentral. Social- och hälsocentralernas tjänster innefattar till exempel hälsokontroller, mottagning hos allmänläkare, bedömningar av funktions- och arbetsförmåga samt anvisningar och rådgivning av socialarbetare eller socionomer. Kunden kan välja vårdplats inom den specialiserade sjukvården med den remitterande läkaren när det handlar om icke-brådskande åtgärder.

På social- och hälsocentralerna får man tjänster av en yrkesperson med minst två specialområden inom den specialiserade sjukvården. Landskapet beslutar vilka medicinska specialiteter som erbjuds där. Landskapet kan till exempel tillhandahålla mental- och missbrukarvårdstjänster på social- och hälsocentralen. Det är fortfarande allmänläkaren på social- och hälsocentralen som har helhetsansvaret för kundens vård och inga avbrott sker.

Om en invånare inte själv har valt social- och hälsocentral, blir han eller hon till en början kund hos en social- och hälsocentral som drivs av landskapets affärsverk. Invånaren får då meddelande om vilken offentlig social- och hälsocentral invånaren blir kund hos på basis av sin bostadsort. Samtidigt meddelas invånaren att han eller hon har rätt att genast byta social- och hälsocentral om han eller hon så vill.

Om invånaren inte har valt social- och hälsocentral före utgången av 2023 ska landskapet anvisa den mest lättillgängliga social- och hälsocentralen i landskapet (offentlig eller privat).

Om man vill kan man byta social- och hälsocentral varje halvår, eller tidigare om man till exempel flyttar. Man kan även byta social- och hälsocentral tillfälligt om man befinner sig på annan ort en del av året.

Om social- och hälsocentralen har verksamhetsställen runt om i Finland kan kunden sköta sina ärenden på vilken som helst av dem.

Socialvården fördelas på social- och hälsocentralerna

Enligt lagpropositionen om valfrihet får kunderna rådgivning och anvisningar från socialvården på social- och hälsocentralen. Dessutom kan yrkesutbildade personer inom socialvården, missbrukarvården och geronomer fördelas i landskapets affärsverk efter behov. De tillhandahåller socialtjänster och gör utvärderingar av tjänstebehov på centralerna.

Det gör att kunder som är i behov av socialservice inte alltid behöver besöka en tjänsteenhet som hör till landskapets affärsverk. Vid utvärdering av tjänstebehov kan man även utnyttja digitala tjänster och därmed minska onödiga resor.

Enligt lagpropositionen om valfrihet ska det finnas en sektorsövergripande grupp vid landskapets affärsverk som arbetar rörligt inom landskapet i samband med social- och hälsocentralerna. I gruppen ingår yrkesutbildad personal inom social- och hälsovårdssektorn. Gruppens uppgift är att konsultera inom socialvård, utvärdera kundernas behov av tjänster och hänvisa kunderna till tjänster inom landskapets affärsverk. 

Om en kund behöver tjänster i större utsträckning eller om tjänsten kräver ett sådant myndighetsbeslut som inte kan fattas vid social- och hälsocentralen, hänvisas kunden till landskapets affärsverk. Landskapets affärsverks enhet kan vara t.ex. en enhet med tjänster för äldre eller personer med funktionsnedsättning.

Om kunden behöver flera social- och hälsovårdstjänster tar man fram en kundplan. Den innehåller uppgifter om tjänsterna och deras leverantörer. Kundplanen tas fram på en social- och hälsocentral enligt kundens behov i landskapets affärsverk eller som ett samarbete mellan de båda.

Munhygien och tandvård
Från och med den 1 januari 2023 kan kunden välja en offentlig eller privat tandklinik som finansieras av landskapet. Kundavgifterna är lika stora hos alla tjänsteproducenter. Tjänsteproducenten ska dock vara godkänd av ett landskap, så det går inte att välja vilken tandklinik som helst.

Mun- och tandvårdenheten finansieras av landskapet, arbetar förebyggande mot munsjukdomar och handhar rådgivning, hälsokontroller och vårdplan, vårdåtgärder för mun och tänder vid tandköttsjukdomar, tandreparationer, infektioner och kirurgi, röntgentjänster och lagning av tandproteser.

Majoriteten av vården på specialnivå och all krävande vård sker vid landskapets affärsverk, inom den offentliga enheten för mun- och tandvård eller på sjukhuset. Sådan vård är till exempel krävande operationer i munregionen.

Landskapens affärsverk kan också ge kunden en kundsedel, som kunden kan använda för att skaffa tjänster från valfri tjänsteproducent (t.ex. vid behov av tandreglering eller tandproteser).

Kundsedel

Enligt lagpropositionen om valfrihet beviljar affärsverket kundsedlar för vissa tjänster från och med 1.1.2022. Kunden använder kundsedeln för en enstaka tjänst av tjänsteproducenten.

Affärsverket ska erbjuda kundsedlar för t.ex. hemvård, boendeservice och medicinsk rehabilitering. Kundsedlar ska också beviljas om vårdgarantins tidsfrister överskrids.

Landskapet kan tillämpa kundsedeln på ett ännu mer omfattande sätt. Men den får inte påverka landskapets ansvar för tjänsternas funktion inom affärsverket. Tjänsteproducenten som skaffas med kundsedeln bör vara godkänd av landskapet och finnas med i registret över tjänsteproducenter.

Om kunden vill använda kundsedeln eller använda personlig budget väljer han en annan producent än landskapets affärsverk. Men affärsverket kan producera samma tjänster för sådana kunder som inte vill använda kundsedeln eller ta med tjänsten i sin personliga budget.

Personlig budget

Från och med 1.1.2022 personer med omfattande och långsiktigt behov av hjälp kan få en personlig budget på vissa villkor. Budgeten är avsedd främst för äldre personer och personer med funktionsnedsättning. Med den personliga budgeten kan kunden välja tjänsteproducent och påverka tjänstens innehåll. Landskapets affärsverk ersätter tjänsteproducenten för kostnader upp till ett visst värde. Tjänsteproducenten måste ha registrerat sig i tjänsteproducentregistret. Se tjänster för personer med funktionsnedsättning.

Kundavgifter

Kundavgiften är densamma för invånaren oberoende av om tjänsten tillhandahålls av en offentlig eller privat producent. Därmed är avgifterna vid landskapens social- och hälsocentraler desamma som i social- och hälsocentraler som drivs av företag. Men avgifterna kan variera mellan landskap.

Landskapet har rätt att bestämma att man debiterar ett lägre pris för tjänsterna än det lagstadgade maximibeloppet eller att ingen betalning debiteras.

Vid behov av långvariga tjänster kan avgiften fastställas utifrån antalet tjänster och kundens inkomst (till exempel hemtjänst) eller enbart utifrån inkomster (till exempel långvarig institutionsvård). En avgift som fastställs utifrån inkomst får dock inte vara högre än den kostnad som förorsakas landskapet.

Maximibeloppet för kundavgifter regleras i kundavgiftslagen som bereds för närvarande. Utgångspunkten är att kundavgifterna är så enhetliga och rimliga som möjligt utan att hindra användning av tjänsterna. Läs mer om reformeringen av kundavgiftslagstiftningen: alueuudistus.fi/sv/klientavgifter

Landskapets ersättning till producenter

Landskapet betalar ersättning för produktion av social- och hälsovårdstjänster. Fpa sköter utbetalningarna. De ersättningar som betalas ut till tjänsteproducenter ska stödja effektiva tjänster, främja befolkningens välmående och hälsa samt underhålla funktionsförmåga.

Landskapet kan betala producenten fasta ersättningar, prestationsbaserade ersättningar och incitamentsersättningar. Dessutom kan producenten få tilläggsersättning för till exempel fjärrorter.

Utgångspunkten är att producenterna väntas konkurrera först och främst med kvaliteten på tjänsterna. Därför betalar landskapet i regel alla producenter lika stor ersättning för samma tjänst.

I enlighet med lagpropositionen om valfrihet betalar landskapet ut en fast ersättning per månad för kunder som har registrerat sig vid social- och hälsocentralen (s.k. kapitation), Ersättningen grundar sig på de nationella behovsfaktorerna invånarnas ålder, kön, sjukfrekvens, pendling och andra socioekonomiska faktorer.

Värdet på kundsedeln fastställs så att kunden har möjlighet att välja en producent som har godkänts av landskapet.  Kundsedelns värde får inte överstiga landskapets produktionskostnader, men ska berättiga till en tjänst som uppfyller de lagstadgade kraven. När man fastställer en personlig budget ska man ta hänsyn till kundens behov av tjänster och vad det kostar att producera tjänsterna i landskapets affärsverk.

Läs mer om tjänsteproducenternas ersättningar: http://alueuudistus.fi/sv/producenternas-ersattningar

Tillsyn av tjänsteproducenterna

Landskapets uppgift är att övervaka att tjänsteproducenterna följer lagen. Om producenten gör en lagöverträdelse är landskapet skyldigt att anmäla till producenten att förfarandet bryter mot lagen och att lagbrottet måste upphöra. Om producenten inte rättar sig kan producenten sägas upp ur systemet.

Kunderna har utifrån lagen rätt att anmäla brister, missförhållanden och lagöverträdelser i producentens verksamhet. Den högsta tillsynsmyndigheten för social- och hälsovårdstjänster är Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet Luova.

b. BARN, UNGDOMAR OCH FAMILJER

Barn- och familjetjänsterna förnyas. Alla landskapen implementerar verksamhetsmodellen för familjecentraler. Dessutom reformeras verksamhetskulturen så att den grundar sig på barnets rättigheter och på information.

När social- och hälsovårdstjänsterna övergår till landskapen 2021 ansvarar kommunerna för många tjänster som är viktiga för barn och ungdom. Exempel på sådana tjänster är småbarnspedagogik och grundläggande utbildning, fritidstjänster samt kultur- och idrotts- och motionstjänster.

Barnfamiljer får större valfrihet gällande social- och hälsovårdstjänster. I framtiden kan en barnfamilj själv välja social- och hälsocentral eller tandklinik. Förmyndaren väljer social- och hälsocentral åt barn under 15 år.

Inom barnskyddet och skol- och studerandehälsovården saknas valfrihet. Skolhälsovård och andra gradens studerandehälsovård samt relaterad tandvård anordnas av landskapen.

Läs mer om omfattande valfrihet

Tjänster för barn, unga och familjer förnyas

Just nu pågår ett utvecklingsarbete av tjänster för barn och familjer i alla landskap, där man skapar nya regionala modeller för tjänsterna.

De bästa resultaten och metoderna i utvecklingsarbetet kan implementeras i alla landskap.

Med den pågående reformen av barn- och familjetjänster (LAPE) säkerställer man att barn, ungdomar och familjer får det stöd och de tjänster de behöver oberoende av vem som ansvarar för att anordna dem. När lämpligt stöd sker i rätt tid övergår fokus från korrigerande tjänster till förebyggande sådana. Det håller även kostnaderna i schack.

Avsikten är att myndigheterna ska samarbeta sinsemellan så att barnet och dennes familj inte behöver sköta ärenden på flera olika ställen. Dessutom är tjänsterna lättillgängliga. Tjänsterna kan bland annat vara digitala och i hemmet.

Familjecentrum samlar ihop alla familjetjänster

Familjecentrum skapar ett nätverk av spridda tjänster som mödra- och barnrådgivning och andra hälsotjänster för barnfamiljer, hemtjänst, familjearbete, barnrättsliga tjänster samt organisationers och församlingars arbete.

Modellen med familjecentrum kan antingen innefatta tjänster som samlas under samma tak eller tjänster som grundar sig på nätverksliknande samarbete.

Familjecentrum tillhandahåller tjänster för barn i alla åldrar och deras föräldrar. I flera landskap utvecklas tjänster även för unga.

Varje familjecentrum har för barn och familjer öppna mötesplatser som möjliggör stöd mellan föräldrar och erbjuder verksamhet som har planerats tillsammans med familjerna.

Utvecklingen av en regional modell för familjecentrum är igång i alla landskap.

Särskild service närmare basservice

Den särskilda servicen och tjänster på krävande nivå samordnas så att barn och ungdomar som lever under svåra förhållanden får bästa möjliga hjälp och tjänster.

Social- och hälsovårdstjänster på specialnivå förverkligas så ofta som möjligt i samband med familjens basservice eller i barnets eller ungdomens gemenskap, till exempel småbarnspedagogiken, skolan och på läroanstalter.

Dessutom grundas fem kompetens- och stödcentrum för krävande tjänster i Uleåborg, Tammerfors, Åbo, Kuopio och Helsingfors.

Tjänster vid kompetens- och stödcentrum är bland annat

  • en del av den mer krävande specialiserade sjukvården för barn och ungdomar, däribland rättspsykiatri för barn och ungdomar.
  • det mest krävande barnskyddet, inklusive skolhem.
  • bland annat krävande tjänster för personer med funktionsnedsättning och för invandrare som ofta kräver specialkompetens inom flera områden.

Läs mer: Lättare tillgång till tjänster på specialnivå och allra mest krävande nivå
http://stm.fi/sv/barn-och-familjetjanster/tjanster-pa-specialniva-och-allra-mest-kravande-niva

Småbarnspedagogik, skola och läroanstalt som stöd för välfärd

Kommunerna ansvarar för småbarnspedagogik, skolor och läroanstalter samt elevvård (skolkuratorer och -psykologer) som stärker sin roll för att främja elevernas och de studerandes välbefinnande.

I samband med landskaps- och vårdreformen sker förändringar i organisationernas ansvarsområden och uppgifter då det bildas nya kontaktytor och nätverk. Kontaktytan för kommunernas bildningsväsende och landskapens social- och hälsovårdstjänster innebär de tjänster som kräver ett nära samarbete vid planering och genomförande.

Utvecklingsarbetet med verksamheten för småbarnspedagogik, skola och läroanstalt inom LAPE-programmet pågår just nu i 11 landskap och i huvudstadsregionen. Till exempel tar man fram nya verksamhetsmodeller för elevvården för att barn och ungdomar i framtidens kommuner och landskap ska få behovsenligt stöd i rätt tid.

Läs mer: Vastuu lasten, nuorten ja perheiden hyvinvoinnista ja oppimisesta on yhteinen (på finska) https://stm.fi/documents/1271139/5721501/Saarikko+%2B+GrahnLaasonen+kirje+maakuntiin.pdf/3c1dcd97-0f29-4efb-8d1f-d4603f9f3b0f/Saarikko+%2B+GrahnLaasonen+kirje+maakuntiin.pdf.pdf

Verksamhetskultur som grundar sig på barnens rättigheter

Inom landskaps- och kommunförvaltning samt vid beslutsfattande är det viktigt att beakta barnets rättigheter och effekterna på barn.

Utöver utvärderingen av effekterna på barn ska en barnbudgetering tillämpas. Det innebär en ekonomisk bedömning av barnens rättigheter av kommunen, landskapet eller staten.

Just nu genomförs verksamhetsmodellen Barnvänligt landskap som pilotprojekt med stöd av UNICEF och utifrån projektet skapas anvisningar för alla landskap.

För aktörer och beslutsfattare inom kommuner och landskap erbjuds utbildning och verktyg för att bedöma effekterna av besluten på barn, utreda barns och ungdomars åsikter samt för uppföljning och rapportering av barns och ungdomars åsikter med olika bakgrunder och i olika åldrar.

Läs mer: Förändring av verksamhetskulturen – mot barnvänliga kommuner och landskap
http://stm.fi/sv/forandring-av-verksamhetskulturen

c. UNGA VUXNA OCH PERSONER I ARBETSFÖR ÅLDER

Unga vuxna och personer i arbetsför ålder väljer själva social- och hälsocentral och tandklinik. Företagshälsovården förblir oförändrad. Högskolestuderanden omfattas av SHVS.

Valfriheten bland social- och hälsovårdstjänster för unga vuxna och andra personer i arbetsför ålder utökas. Invånare i landskapet kan fritt välja en offentlig eller privat social- och hälsocentral och tandklinik i den mån landskapet har godkänt producenten. Personen kan också välja landskapets affärsverk och dess serviceenhet. Vid behov kan kunden få kundsedlar eller en personlig budget.

Läs mer om omfattande valfrihet

Företagshälsovården fortsätter


Företagshälsovård som bekostas av arbetsgivaren kommer att finnas kvar. En stor del av befolkningen i arbetsför ålder använder dessa tjänster. De har ändå möjlighet att tillämpa samma valfrihet inom hälsovårdstjänster som alla andra invånare. Dessutom finns även privata social- och hälsovårdstjänster som kunden betalar för själv med privat sjukförsäkring.

Akutvården förändras inte


Akutvården förändras inte – man kan alltid söka sig till närmaste jourställe eller ringa 112 i akuta situationer.

Hälsovård för studerande

Framöver ansvarar FPA för ordnande av högskolestuderandes hälsovårdstjänster och SHVS för att producera dem. Från och med år 2021 utvidgas dessa tjänster till att även omfatta yrkeshögskolestuderande. Högskolestuderanden debiteras en obligatorisk hälsovårdsavgift av skattenatur för tjänsterna.

Eleverna på gymnasiet och inom yrkesutbildningen får hälsovård och tandvård av landskapet.

Eleverna har dock samma valfrihet gällande tjänster inom landskapet, på samma sätt som alla andra invånare. Även studerande kan besöka social- och hälsocentraler, någon annan av landskapets tjänster eller vilket jourställe som helst.

Sysselsättningstjänster för partiellt arbetsföra och stöd till arbetsförmågan

De nuvarande tjänsterna inom arbets- och näringsbyrån och NTM-centralernas företagstjänster övergår till landskapen 2021.

För att kunna använda urvalet av metoder inom social- och hälsovård och tjänster inom arbets- och näringsbyrån effektivt och resultatinriktat för att sysselsätta partiellt arbetsföra måste tjänsterna samordnas så att det blir lättare att sysselsätta partiellt arbetsföra och fortsätta jobba.

Servicekedjorna fungerar smidigt och i rätt tid, överlappande funktioner har minskat och människor får den hjälp de behöver. Nedsatt arbetsförmåga leder därmed inte helt utanför arbetslivet eller så är det möjligt att återgå i arbete.

Stöd till arbetsförmågan får en ny tjänstehelhet där tjänsterna för att stötta landskapens arbetsförmåga har blivit en del av befintlig vård- och rehabiliteringspraxis. Målsättningen är att kunden får smidiga och ändamålsenliga stödtjänster som en del av vården och rehabiliteringen så att denne kan fortsätta jobba eller återgå till jobbet.

I framtiden finns koordinatorer av arbetsförmåga i alla landskap inom social- och hälsovårdstjänster samt arbets- och näringsbyråns tjänster inom kommuner, läroanstalter och organisationer.

Sysselsättningen av partiellt arbetsföra personer inverkar stort på landskapets ekonomi: det ökar sysselsättningsgraden och genererar mer arbetskraft. De partiellt arbetsföra personernas möjlighet att själva delta i arbetslivet innebär jämlikhet och förbättrad ekonomisk ställning.

d. ÄLDRE MÄNNISKOR

Med reformen av hem- och närståendevård vill man säkerställa att de äldre och de närstående familjerna får jämlika tjänster runt om i Finland. Äldre kan bo hemma så länge som möjligt eftersom de får tillräckligt stöd för att klara av att bo hemma.

Hem- och närståendevård

I samband med landskaps- och vårdreformen övergår ansvaret för tjänster inom hem- och närståendevård till landskapen. Också äldres boendetjänster anordnas av landskapet. Kommunen ansvarar även i fortsättningen för vardagsmiljön samt kultur- och motionstjänster.

Trots att det är landskapet som i fortsättningen anordnar tjänsterna får kunden tjänster relaterade till hem- och närståendevård i sin hemregion.

Alla landskapen bereder den samordnade tjänstehelheten för äldre, vilken innefattar kund- och servicehandledning för äldre. Den hänvisar de äldre till ändamålsenliga och samordnade tjänster som gör det tryggt att bo hemma så länge som möjligt.

Med hjälp av centraliserad kund- och servicehandledning kan vi styra kunderna till servicen och rikta servicen till olika kundgrupper enligt behov. Samtidigt blir stöden och tjänsterna transparenta, liksom kriterierna för beviljande av tjänsterna, vilket säkerställer och följer upp dessa tjänster.

Hem- och närståendevården utvecklas även genom att utnyttja digitalisering. Digitaliseringen erbjuder nya alternativ, bland annat elektroniska tjänster och distanstjänster, samt verktyg för att upprätthålla den egna hälsan.

De äldres självbestämmanderätt i tjänsterna stärks. Även äldre personer får mer omfattande valmöjligheter av tjänsteproducenter. En äldre person får välja landskapets affärsverk och dess serviceenhet samt en offentlig eller privat social- och hälsocentral och tandklinik. Vid behov kan den äldre personen få kundsedlar eller en personlig budget som berättigar till exempelvis bostadstjänster eller hemvård.

Läs mer om omfattande valfrihet

Så här förändras hemvården och närståendevården (I&O-projekt)
http://stm.fi/sv/spetsprojekt/hem-och-narstaendevarden/projektbeskrivning

 

8.3. TILLVÄXTJÄNSTER

Tillväxttjänster är en samling tjänster för arbetssökande, arbetsgivare och företag i landskapet. Syftet med tillväxttjänsterna är att säkerställa fungerande arbetsmarknader och tillgänglighet till kompetent arbetskraft samt att främja invandrarnas integration.

Numera sköts dessa uppgifter separat i arbets- och näringsbyråns tjänster inom den statliga regionförvaltningen och NTM-centralerna. Genom tillväxttjänsterna i landskapen främjas ny företagsverksamhet, företagens tillväxt, förnyelse och internationalisering samt svaras på förändringar på arbetsmarknaden.

Landskapsförvaltningen har en viktig roll i att stödja det regionala näringslivet med sina beslut. Dessutom får företagande ännu bättre utgångspunkter när arbetskraftstjänsterna kombineras med tjänster som stödjer företagstillväxt i landskapen.

Landskapens åldersstruktur, geografiska drag samt yrkes- och arbetsplatsstrukturen ser olika ut. I framtiden kan landskapen anpassa tjänsterna på ett ännu bättre sätt så att de motsvarar det egna landskapets behov. Landskapen kan själva fastställa hur tillväxttjänsterna anordnas. Lagstiftningen definierar minimikraven för tjänster.

I praktiken är tillväxttjänster till exempel offentliga rekryteringstjänster och tjänster som utvecklar medarbetarnas kompetens. Dessutom beviljar landskapen olika stöd samt erbjuder experttjänster för att utveckla företagens affärsverksamhet och innovationer samt främjar sysselsättning. Särskilda satsningar krävs för de som är svårast att sysselsätta. I och med landskapsreformen kan dessa få stöd av social- och hälsovårdstjänster på ett bättre sätt.

Tillväxttjänster kan produceras på olika sätt

Landskapen kan själva producera tillväxttjänster eller köpa tjänster från tjänsteproducenter. Vid serviceproduktionen kan man även utnyttja en så kallad alliansmodell.

Grunden för alliansen utgörs av det avtal som ingåtts mellan landskapet, kommunerna och tjänsteproducenterna. Då ansvarar parterna tillsammans för att planera och genomföra tjänster för tillväxttjänster och näringslivsuppgifter inom kommunens allmänna befogenhet. Parterna delar fördelarna och riskerna med projektet och följer principerna för öppen information.

I samband med ändringen övergår cirka 2 800 medarbetare till landskapen. Innan förändringen genomförs testar man nya verksamhetsmodeller i NTM-centralerna och TE-byråerna, med möjlighet att involvera tjänsteproducenter från den privata och tredje sektorn i större utsträckning än tidigare.

I projekten vill man utnyttja nya modeller för tjänsteproduktion, till exempel alliansmodellen. Målsättningen är att bygga upp nya typer av kundcentrerade tjänstehelheter. Landskapen kan utnyttja resultaten vid planering av egna tjänster.

Landskapets tjänster för arbetssökande

Arbetssökande registrerar sig som kunder i någon av landskapets rekryteringstjänster. Utöver rådgivning och handledning kan den arbetssökande få vägledning för yrkesval och karriär samt utbildning som ökar yrkeskunskaper och färdigheter, företagarutbildning och rehabiliteringsutbildning.

Landskapet eller tjänsteproducenten måste informera den arbetssökande om andra tjänster som kan främja sysselsättning, ansökan om arbetslöshetsförmån samt villkor för att få arbetslöshetsförmåner.

Landskapet bör anordna ett tillräckligt antal serviceställen i regionen där de arbetssökande kan påbörja arbetssökandet och få rådgivning och handledning relaterad till sysselsättning. Landskapet eller tjänsteproducenten ska hänvisa kunden till tjänster i enlighet med tjänstebehov och hjälpa till att välja tjänsteproducent.

Om företaget säger upp personal sköter landskapet omställningsskyddet tillsammans med arbetsgivaren och personalrepresentanter.

Hur tar man hand om de som är svårast att sysselsätta?

Landskapet anordnar sektorsövergripande tjänster som främjar sysselsättning. Tillväxttjänsterna samordnas med verksamheten inom social- och hälsovårdstjänsterna och vid behov med Fpa:s rehabiliteringstjänster och organisationsverksamhet.
Behov av samordning av tjänster finns när den arbetssökande har begränsningar i arbets- och funktionsförmåga eller problem relaterade till livshantering. De löses inte enbart med konsultationer mellan myndigheter, utan förutsätter tätt samarbete. Utöver digitala tjänster ska man alltid erbjuda möjlighet till personliga tjänster.

Landskapets tjänster för företag

Landskapet anordnar tjänster för företagskunder enligt sin egen servicestrategi. Tjänstehelheter riktade till företag kan till exempel röra grundande av företag, arbetsgivare, styrning, ekonomisk förvaltning, utveckling av produkter och tjänster, och utökning av företagsverksamhet.

Riksomfattande tillväxttjänster för företag

Utöver tillväxttjänster inom landskapen erbjuds riksomfattande tillväxttjänster. De tillhandahåller tjänster för internationalisering, finansiering av innovationer, internationella investeringar och resor oberoende av företagets plats.

De riksomfattande tjänsteleverantörerna (till exempel Business Finland, Finnvera Oyj och Suomen Teollisuussijoitus Oy) och landskapen ska tillsammans se till att tjänstehelheterna och servicekedjorna som erbjuds företagskunder fungerar och kompletterar varandra utan att överlappa. Syftet är att tjänsterna tillhandahålls företagskunder enligt den s.k. enkontaktsprincipen. Därmed är det viktigt att dela företagskunduppgifter mellan offentliga tillhandahållare av tjänster. I fortsättningen möjliggör digitala tjänster ännu mer omfattande kundförmåner och kostnadseffektiv tjänsteproduktion.

Mer information om tillväxttjänster: https://alueuudistus.fi/sv/tillvaxttjansterna
Video om tillväxttjänsternas uppgifter: https://youtu.be/nNc1u0mUJLM
Video om alliansmodellen i tillväxttjänster: https://www.youtube.com/watch?v=CKMey_o71HA&app=desktop

8.4. RÄDDNINGSVÄSENDET OCH BEREDSKAPEN

Landskapen ansvarar för att anordna räddningsväsendet. Från och med 2021 har alla landskap ett eget räddningsverk.

Räddningsväsendet genomgår en reform i samband med landskapsreformen. Målsättningen är att skapa ett kostnadseffektivt, enhetligt och högkvalitativt räddningsväsende i hela landet så att aktionsberedskapen inte försvagas. Syftet är att stärka riksomfattande ledning och planering av räddningsväsendet och beredskapen.

I praktiken innebär det att alla 18 landskap har ett eget räddningsverk från början av 2021 istället för de nuvarande 22 regionala räddningsverken. Inrikesministeriet har berett en lag om ordnande av räddningsväsendet.

Reformen av räddningsväsendet har ett samband med social- och hälsovårdsreformens lösningar som gäller den prehospitala akutsjukvården. Regeringen har fastställt att den prehospitala akutsjukvården ska ordnas av alla de 18 landskapen. Räddningsverken kan på så sätt fortfarande producera prehospitala akutsjukvårdstjänster för hälsovården. För närvarande sköter räddningsverken ca 400 000 uppdrag inom prehospital akutsjukvård årligen.

Vid reformen stärks statens styrning av räddningsväsendet. Den starka styrningen genomförs så att statsrådet godkänner de nationella målen för räddningsväsendet, och inrikesministeriet sköter den direkta styrningen av räddningsväsendet i de 18 landskapen. Statsrådet kan också besluta att koncentrera vissa av räddningsväsendets specialuppgifter till ett eller flera landskap.

Enligt statsrådets reglemente sköter inrikesministeriet den gemensamma beredskapen för undantagstillstånd och störningssituationer. Vid beredningen av landskapsreformen är det meningen att uppgiften bevaras, dvs. inrikesministeriet ansvarar för riksomfattande samordning av regional gemensam beredskap. Landskapet ansvarar för beredskapen i den egna regionen och inrikesministeriet för att landskapsberedningen utgör en fungerande helhet.

Inrikesministeriet kommer att utvärdera och övervaka räddningsväsendets servicenivå i fortsättningen. Tillstånds- och tillsynsmyndigheten som inrättas ansvarar för att kontrollera räddningsväsendets anordning och produktion samt lagenligheten i landskapens beredskap.

Mer information om reformen av räddningsväsendet:
intermin.fi/sv/reformen-av-raddningsvasendet

8.5. MILJÖSEKTORN

Genom att sköta miljösektorn kan landskapen effektivt påverka miljöns kvalitet och invånarnas välbefinnande.

Miljöuppgifterna blir kommunens, landskapets och statens uppgifter. Kommunerna ansvarar för miljöuppgifter som stödjer lokalt deltagande och näringsliv och småskaliga miljötillstånd, landskapen ansvarar för utveckling och främjande, Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet (Luova) ansvarar för rättsskydd, tillstånd och tillsyn samt rättsprövningar som rör tillsynen av det allmänna intresset.

Landskapens viktiga miljöuppgifter är att planera och planlägga landskapet, planera användningen av kommunområden och främja byggnadstillsynen, vatten- och havsvård, havsområdesplanering, främja naturskydd, sköta kulturmiljöer och producera miljöinformation. Genom att sköta dessa uppgifter kan landskapen effektivt påverka miljöns kvalitet och invånarnas välbefinnande.

Landskapet är en sektorsövergripande aktör med möjligheter att effektivt främja hållbar utveckling, koldioxidsnålhet, energi- och materialeffektivitet, klimatåtgärder och cirkulär ekonomi. I landskapets uppgifter ingår koordinering av klimat- och energieffektivitetsarbetet och rådgivning samt främjande av cirkulär ekonomi.

Miljöaspekternas betydelse för att sköta alla uppgifter inom landskapet och för landskapets strategiska målsättningar är viktiga för flera synergifördelar. Till exempel levnadsmiljöns kvalitet inverkar positivt på människors livskvalitet och hälsa. Landskapet kan gynnas av detta i skötseln av social- och hälsovårdsuppgifter.

Många miljöfrågor och utvecklingsbehov överskrider landskapsgränserna. Med samarbete mellan landskapen kan dessa öka verksamhetens effektivitet och stärka kompetensen. Resursanvändningen kan effektiviseras med samarbete och arbetsfördelning.

Mer information om landskapens miljöuppgifter: https://alueuudistus.fi/sv/miljouppgifter

8.6. LIVSMEDELS- OCH NATURRESURSTJÄNSTER

Landskapens uppgift är att främja mångsidig matproduktion och hållbara naturresurser.

Livsmedels- och naturresurssektorns uppgifter utgör landskapens tredje största uppgiftshelhet, cirka 2 000 årsverken. Uppgifterna är fördelade i tre grupper: utveckling av jordbruk- och livsmedelsekonomi och landsbygden, livsmedelssäkerhet och djurens välbefinnande som hör till miljö- och hälsokyddet samt fiskenäring, vattenverksamhet och andra naturresurstjänster.

Jordbrukets direkta EU-stöd och utvecklingsmedlen för landsbygden utgjorde cirka 70 procent av Finlands alla EU-inkomster, i genomsnitt 864 miljoner euro per år. Jord- och skogsbruksministeriets EU-stöd och nationella stöd inbringar cirka 2 miljarder euro per år.

Landskapen gynnas av att samla ihop uppgifterna när uppgifterna hanteras i samarbete och styrs som helheter. I de här uppgifterna är det viktigt att utnyttja områdets egna behov och möjligheter.

Jordbruk- och livsmedelsekonomi och utveckling av landsbygden

De här uppgifterna sköts av landskapen om de inte har kommit överens om annat. Enligt regeringens riktlinjer övergår nästan alla uppgifter relaterade till landsbygds- och lantbruksförvaltning som sköts av arbets- och näringsbyrån och kommunerna till landskapen. Största delen av uppgifterna är för så kallade betalande myndigheter. De regleras i detaljerade EU-bestämmelser. Dessa uppgifter sköts som myndighetsuppgifter. De kan inte överföras till landskapets affärsverk eller tredje part.

Livsmedelstillsyn samt tillsyn av djurens hälsa och välbefinnande

Dessa uppgifter styrs av Livsmedelsverket som grundas den 1 januari 2019. Istället övergår kontrollerna och åtgärderna till landskapen, med undantag för veterinärernas verksamhetstillsyn och tillsyn av djurens välbefinnande som används för vetenskapliga ändamål och undervisningsändamål som centraliseras till Livsmedelsverket. Syftet är att minska byråkratin kring tillsynen av livsmedel och djurens välbefinnande samt ta bort överlappningar i styrningen av livsmedelstillsyn. Samtidigt blir det möjligt att samarbeta ännu tätare med funktioner som övergår till landskapen, till exempel förvaltningen av alkoholtillstånd, planering av markanvändning och miljö- och hälsoskyddet.

Fiskenäring och vattenverksamhet

Landskapen ansvarar för majoriteten av naturresursuppgifterna. En av utmaningarna är att säkerställa att den specialkompetens som krävs för jämlik service finns i alla landskap. Därför kommer landskapen tillsammans överens om hur de ska skötas. Med samverkan säkerställer man även att uppgifterna sköts i gränsöverskridande vattenområden.

Uppgifter inom fiskenäringen som övergår till landskapen är bland annat vård av fiskeresurser, tillsyn av det allmänna fiskeintresset, främjande av fiske samt fiskenäring, förvaltning av stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden samt tillsyn av EU:s gemensamma fiskepolitik och fiske.

Landskapen sköter vattenförsörjningsuppgifter i samarbete, men varje landskap ansvarar för relaterat beslutsfattande i sin region. Vattenverksamhetsuppgifter som övergår till landskapen är: hantering av översvämningsrisker, vattenreglering, produktion av regional vatteninformation, brandsäkerhetstillsyn (tillsynen och expertuppgifterna koncentreras till Kajanaland), vård och underhåll av byggda vattendrag, grundläggande dränering och dikning samt vattenunderhåll.

Läs mer om livsmedels- och naturresurstjänsterna: alueuudistus.fi/sv/mat-och-naturresurstjanster

8.7. TRAFIK

Landskapsreformen inverkar även på trafikuppgifter, finansiering av väghållning och statens ämbetsverk för trafikförvaltning. Landsvägsnätet är statligt ägt och staten ansvarar för det även efter reformen.

Just nu är det främst NTM-centralerna, Trafikverket och Trafiksäkerhetsverket som ansvarar för trafikuppgifter.

Trafikuppgifter som övergår till landskapen från den 1 januari 2021:

  • trafiksystemets funktion
  • trafiksäkerhet
  • väg- och trafikförhållanden
  • regional väghållning
  • samarbete inom markanvändning
  • produktion av information rörande verksamhetsmiljön i den regionala planeringen av trafiksystemet och
  • statsunderstöd gällande privata vägar och vägledning.

Landskapen kan också välja att anordna den offentliga passagerartrafiken och skärgårdstrafiken. Även majoriteten av personalen som sköter uppgifter relaterade till väghållning inom trafikområdet övergår till landskapen.

Uppgifter som förblir statliga:

  • Landsvägarna förblir i statens ägo.
  • Riksomfattande trafikuppgifter koncentreras till Trafikverket och Trafiksäkerhetsverket (Trafi).
  • Trafikverket sköter tillståndsärenden gällande väghållning och Trafi hanterar näringslivstillstånd i trafiken.
  • Staten ansvarar för att underhålla och utveckla järnvägar och vattenvägar.
  • Staten ansvarar även för vissa statsunderstödsuppgifter som tillhör kommunala och regionala ämbetsverk (till exempel stöd för kollektivtrafik i stora och medelstora städer) som omnämns i lagen om transportservice.

Efter landskapsreformen finansieras den regionala väghållningen, enskilda färjor och stödet för förbindelsefartyg, skärgårdstrafiken och köp för flygtrafiken mellan Savonlinna och Helsingfors separat i landskapen med pengar ur kommunikationsministeriets budget.

En del av trafikuppgifterna anordnas i den totala statliga finansieringen: köp inom och utveckling av kollektivtrafiktjänster, kommunikationsstyrning, uppbyggnad och underhåll av flygstationer, och statsunderstöd för privata vägar. Hur de här pengarna riktas får landskapet bestämma självständigt.

Läs mer om landskapets trafikuppgifter: https://alueuudistus.fi/sv/trafik-och-transport

8.8. AVBYTARE FÖR LANTBRUKSFÖRETAGARE

Även företagarens vardag på landsbygden underlättas när förvaltningstjänsterna finns samlade på ett ställe. Landskapsreformen slår ihop de tjänster som hittills skötts av närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna och regionförvaltningsverken, samkommunerna och kommunerna. Landskapet ger handledning i lantbruksstöd och i ärenden relaterade till lantbruksföretags investeringar och utveckling.

Livsmedelsverket som grundas 2019 ansvarar för att betala ut odlarstöd. Landskapet behandlar ansökningarna och övervakar användningen av stöden.

I landskaps- och vårdreformen övergår veterinärtjänsterna och avbytartjänsten för lantbrukare till landskapen i enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse. I framtiden ansvarar landskapen för att anordna uppgifter i enlighet med lantbruksföretagarnas avbytartjänstlagar, till exempel avbytarförvaltning, avbytartjänster, beslutsfattande om avbytartjänster, uppgiftshelheter relaterade till ekonomisk förvaltning, ärenden relaterade till personalförvaltning och lantbrukaravbytarnas uppgifter.

Läs mer om landskapens uppgifter relaterade till lantbruk: alueuudistus.fi/sv/jordbruk-och-livsmedelsekonomi-samt-utveckling-av-landsbygden

8.9. MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDD OCH ALKOHOLFÖRVALTNING

Landskapen ansvarar i fortsättningen även för miljö- och hälsoskyddet och tillsynen över detaljhandel med och servering av alkohol.

För närvarande har kommunerna ansvaret för ordnande av miljö- och hälsoskyddet, men skyddet ordnas i 62 samarbetsområden som kommunerna bildar. För närvarande ansvarar regionförvaltningsverket för tillsynen över detaljhandeln med och serveringen av alkohol.

Miljö- och hälsoskyddet omfattar hälsoskydd, tobakstillsyn, livsmedelssäkerhet och djurens välbefinnande (veterinärvård). Utförligare information om livsmedelssäkerheten och veterinärmedicinen finns i delen 8.6 (Livsmedels- och naturresurstjänster). Tobakstillsyn omfattar tillsyn över försäljningen av tobaksprodukter och övervakning av rökförbud.

Hälsoskyddet å sin sida omfattar i vid bemärkelse bedömning av och tillsyn över olägenheter för hälsa som beror på miljön (till exempel boendehälsa, övervakning av hushålls- och badvatten, sanitära förhållanden i offentliga lokaler).

Överföringen av miljö- och hälsoskyddsuppgifterna till landskapen är en naturlig fortsättning på en utveckling där ordnandet av miljö- och hälsoskyddet genomförs inom ett område som är större än kommunerna. Överföringen till landskapen gör det möjligt för bl.a. tjänsteinnehavare att specialisera sig i större utsträckning. Detta förbättrar kvaliteten på och effektiviteten hos den service som tillhandahålls verksamhetsutövare och medborgare.

9. SPRÅKLIGA RÄTTIGHETER

Invånarnas språkliga rättigheter förändras inte. Kunden har rätt att använda sig av finska eller svenska, bli hörd och få dokument i förvaltningsärenden på finska eller svenska.
  • Social- och hälsovårdstjänsterna anordnas på finska eller svenska om landskapet består av flerspråkiga eller tvåspråkiga kommuner. Språklagarna gäller även andra tjänster inom landskapet, till exempel tillväxttjänster.
  • Om alla kommuner inom landskapet är enspråkiga anordnas tjänsterna och relaterad förvaltning på det språk som talas i förvaltningsområdet.
  • En privat social- och hälsocentral eller tjänsteproducent på tandklinik ska tillhandahålla tjänster på kommunens språk.
  • Tjänster som ges utifrån kundsedeln och en personlig budget produceras på finska eller svenska, eller på båda språken. Tjänsteproducenten måste meddela på vilket språk tjänsterna produceras.
  • Samernas språkliga rättigheter är mer omfattande i hembygdsregionen (Enontekiö, Enare och Utsjoki samt en del av Sodankylä). Man har rätt att använda samiska även utanför det samiska hembygdsområdet i Lappland för större helheter av social- och hälsovårdstjänster (till exempel specialiserad sjukvård). Om det inte finns någon utbildad person som talar samiska tillgänglig uppfyller samisk tolkning de lagstadgade kraven.
  • Kundens och patientens deltagande ska tryggas i situationer där kunden eller patienten och personalen inte har något gemensamt språk eller där personen inte på grund av sensorisk skada eller talskada eller av något annat skäl inte kan bli förstådd. Sådana språkgrupper är finskt och finlandssvenskt teckenspråk. I situationer där kunden eller patienten och personalen inte har ett gemensamt språk ska det säkerställas att personen får en tillräcklig uppfattning om ärendet och dess betydelse och att personen kan uttrycka sin åsikt. Om det inte är möjligt att tillkalla tolk, ska man se till att förståelsen tryggas på andra sätt.
  • Nordiska medborgare har rätt att använda sitt eget språk, finska, isländska, norska, svenska eller danska. I så fall ska landskapet sörja för att nordiska medborgare får tillräcklig tolknings- och översättningshjälp.
  • Även utländska kunders behov att få tala sitt eget språk beaktas.

10. ORDLISTA

Vad är ett affärsverk? Vad innebär personlig budget? Vad är kapitationsersättning? Vad är tillväxttjänster?

Social- och hälsovårdsministeriet tar fram en ordlista med viktiga termer för vårdreformen i samarbete med Terminologicentralen.

Den färdiga ordlistan finns här: http://alueuudistus.fi/sv/sote-reformen/ordlista

Landskapsinvånarens ordlista finns här: https://omamaakunta.fi/sv/ordlista/

Båda ordlistorna uppdateras.

Läs mer om landskaps- och vårdreformen: mittlandskap.fi (för medborgare) och regionreformen.fi (för lagberedare och experter)